Blogg

Idag har förmiddagen gått åt till att vara politiker och att sitta och diskutera Folkhälsofrågor. Jättestort och viktigt område som jag gillar att jobba med. Med stor koncentration, fokus och energi gav jag mig in i detta.

Strax efter lunch kom jag sen till Pophunters kontor, och möttes av Nätverksdöd!!! Så frustrerande det är när inte internet fungerar! Försökte ett tag få igång det hela men gav rätt snabbt upp. Funderade ett tag – och kom sen på den briljanta utmärkta idén att omsätta mina nyförvärvade Excelkunskaper, från kursen jag gick igår, till verklighet. Och – YES – det fungerade! Skapat är nu ett dokument med arbetstidsmått, procentsatser, lönenivåer, osv för hela 2012.

Stolt som en tupp tittar jag nu på mitt verk och säger: Tack Nätverksdöd för att du kom till oss, annars hade jag inte fått gjort detta idag – det är jag säker på.

Sens moral: det som verkar dåligt kan man vända till något bra.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin Kristi Himmelsfärdshelg! Var så goda också och njut av min fina bild på vita pudeln!

/Annette Stavenow Mansnérus, producent

 

Idag har varit leveransernas dag. Först fick vi en leverans av nya whiteboards till kontoret. Skönt, äntligen har vi ett riktigt kontor! Sen fick vi en stor leverans av DvD-er. Som tur är ska de inte stanna här länge, utan ska iväg till BVC och Språknätet ganska omgående.
 
Sen har också vi levererat något, nämligen MaskinExpo-reklamen till TV3, där den kommer börja sändas på måndag. Det tekniska bjöd som vanligt på en utmaning. Vad som funkar på en TV-kanal duger tydligen inte åt en annan…
 
Jag har också levererat lite ändringar på hemsidan, bland annat ett bildspel på förstasidan. Vad tycks?
 
Petter Schanche

Den här veckan var vi på ett möte i Uppsala där vi visade upp en film för inspirationsskäl. En film som jag tycker är helt fantastisk. Den är för mig definitionen av hur man bäst använder film för att förmedla en känsla – en filmproduktion av absolut high-class. Den är gjord av ett produktionsbolag i USA (Piranha NYC), och de har lyckats förmedla en känsla av utveckling, stolthet och “jävlar anamma” – helt utan speaker eller berättare. Musiken, bildvalet och kompositionen är helt fantastisk. Jag rekommenderar att du spenderar tre minuter på att se den.
 
Vänligen notera att det INTE är vi som producerat videon.
 

 
Mvh
Petter Schanche

Så skoj det är ibland, eller extra skoj menar jag, att jobba på Pophunters!

Igår har jag haft glädjen att ringa runt till skådisar som sökt jobb hos oss och berätta att rollen är deras. Oj så glada dom flesta blev! Känns att skådespelarvärlden är en tuff värld att vara i. Stor konkurrens. Det blir lätt också personligt om man inte lyckas få den roll man kämpat för… Nu har vi i alla fall ett jättebra gäng som kommer bidra till att vår nästa “storfilm” – en interaktiv utbildningsvideo för Landstinget – kommer att bli kanon!

Extra roligt på jobbet med andra ord!

Annette Stavenow Mansnérus, producent

 

 

 

I januari 2012 presenterade vi idéer för en reklamfilm vi hade filat på sedan december. Vi hade gnuggat våra geniknölar ordentligt, hittat ideer vi verkligen gillade, och bjöd nu in klienten till vårt kontor för att presentera våra förslag – och blev toksågade…

Allt var fel med förslagen, målgruppen, budskapet – ja hela syftet med filmen var fel. Med svansen mellan benen kröp vi tillbaka till ritbordet.
 
Medan jag skamset skissade vidare nåddes vi av ryktet att också våra branschkollegor hade sågats minst lika brutalt – det gav mig nytt mod. Med hjälp av min flickvän Cecilia fick jag en ny idé. Den var ganska vågad, så jag tog också fram en andra, mer straight-forward idé.
När presentationen närmade sig övervägde jag ändå att skippa den vågade idén (kanske var den lite för crazy?) Men vi valde att också presentera den. Tur var det, för den andra idén toksågades (igen!), men den vågade idén gick alltså hem!
 
Nu, efter en hektisk men spännande produktion har jag äntligen glädjen av att kunna presentera reklamfilmen för Maskinexpo. Den kommer visas i TV4 Uppland, Stockholm, Dalarna och Gävle under sändningarna av Hockey-VM med början den 4e maj i en 30-sekunders och en tiosekunders variant. Här har ni den i en lite längre version just för webben!
 

 
Det som är lite speciellt med Maskinexpo-reklamen är att den har en klart avgränsad målgrupp, men ändå ska gå i TV. Tack vare Ishockey-VM som går av stapeln strax innan evenemanget är detta möjligt. Många maskinintresserade män i rätt ålder tittar på Ishockey-VM. Därför görs satsningen på TV för första gången i år.
 
Min idé var att skildra en ”folkrörelse” mot maskinexpo, men för att vända allting på huvudet så fick maskinerna illustrera folkrörelsen istället för förarna. Då får vi en man-bites-dog-situation med en humor som inte driver med målgrppen.
 
Vad tycker du om filmen? Världsbäst eller värdelös? Berätta för mig i kommentarfältet!
 
//Petter
 
PS. Glöm inte att besöka Maskinexpo! Vi kommer definitivt vara där! D.S.

Röda dagar förekommer ju allt som oftast i kalendern, men i vår värld, filmens underbara, är det lite si och så med detta.

Det enda röda för min del idag var nog hallonsaften jag drack när jag satt ute på filten i gräset en stund på förmiddagen. Annars har faktiskt en stor del av dan gått till att kalla skådisar till en provfilmning vi ska ha på fredag. Jag kallade många, men andra kände sig själva kallade. Telefonen har gått varm. En man ringde i lördags, i söndags OCH i måndags. Det är som om dom tror att man får skådisjobb för att man tjatar! Kanske har det motsatt effekt.

Jag tror i alla fall att jag har fått ihop en lämplig grupp nu som vi ska prova på fredag. Fyra karaktärer söker vi skådis till och vi ska provfilma ungefär 5-6 av varje. Så får vi se sen – hoppas verkligen att vi har någon guldklimp bland de utvalda.

I vilket fall – har man världens roligaste jobb är det inte en börda att jobba fast dagen råkar stå som röd i almanackan. Eller som Confucius sa: “Choose a job you love and you will never have to work a day in your life”.

Annette Stavenow Mansnérus, producent på Pophunters Film & TV AB

 

Vi jobbar ju inom beställningsfilmbranschen, och det är en väldigt projektbaserad bransch. Det händer nya saker varje vecka, och det ställer stora krav på en att nöja sig. Själv kan jag lätt hamna i ett läge att jag försöker finputsa en film i all oändlighet – trots att det inte behövs.
 
Ska vi ha en halv sekund mer på den bilden? Ska vi inte ta den andra tagningen ändå? Är färgen helt rätt här? …
 
Småsaker kan tyckas, men alla bäckar små… Tiden rusar iväg och man får inget gjort – i alla fall inget som någon annan människa bryr sig om.
&nsbp;
Nu i dagarna har jag suttit med slutfixandet på vår senaste reklamfilm som kommer ut i dagarna. Den här gången har det varit lite annorlunda, eftersom Mad Crew har gjort all 3D, och STOPP har gjort all grading. Likförbannat sitter jag här nu och drar lite i reglagen – ska inte texten och logon fejda in bara lite snabbare? Kan vi inte lägga in en liten skylt där… och den kanske bör vara lite varmare här…
 
Så stannar jag upp och inser vad som händer. Ni vet hur en “progress bar” når till 99%, stannar och tar jättelång tid på sig till 100%?

Precis så är det ju man håller på! Om jag vore en dator skulle jag nog vara någons stora irritationsmoment. Så nu ska jag försöka ta mig i kragen, och våga bli klar nån gång!
 
//Petter
 
PS. Reklamfilmen kommer för övrigt gå på TV4 under Hockey-VM, och rullar igång redan den här veckan på webben. Det ska bli kul! DS.

Idag vill jag berätta en alldeles sann historia som lärt mig mycket. Den hände för 20 år sen, i Sydafrika. Och jag skulle komma att ställas inför ett knepigt läge.

Året var 1992 och jag var tillsammans med ett filmteam i Kapstaden för att spela in en film. Vi åkte linbanan upp till Taffelbergets topp och skulle filma den vidunderliga utsikten över staden i solnedgången. Timingen var perfekt – solen höll just på att sjunka ner över horisonten. Vi började panorera över staden – dvs rörde kameran på sitt stativ från höger till vänster. Då plötsligt, just när vi stoppat kamerans rörelse och hade hela sjudande Kapstaden i skymningsljus i bild, kom en stor, mäktig blixt skärande genom bild, precis mitt i dessutom. Vi kunde inte tro våra ögon! En sån makalös tur! Det är ju sånt som inte händer! Vi hoppade upp och ner där vi stod, hur glada som helst. Det var en magnifik bild. Ja mer än så, övermagnifik. Otrolig och helt omöjlig att skapa själv.

Med denna fantastiska lyckobild tillsammans med  många andra åkte vi sen hem till Sverige igen för att börja den långa efterbearbetningsprocessen, där bilderna ska klippas ihop och ljus/musik tillkomma. Jag såg det nog ganska tidigt, kände tveksamheten, men sköt bort den. Tänkte på helheten, på vad filmen skulle berätta, vilka mål den skulle uppfylla, vad kunden behövde. Anade att vår magiska bild skulle bli svår att få in i filmen. Försökte pussla, flytta, justera…. men till sist var jag tvungen att ge upp och la bilden åt sidan. För den hjälpte inte till att uppfylla målet just den kunden hade med filmen. Hårt beslut.

Det speciella med beställningsfilm, jämfört med novellfilm/långfilm, är att här har vi ett strikt ramverk som vi inte får gå utanför. Och det ramverket består av kundens nytta och behov. Allt som inte hjälper till att uppfylla det behovet ska bort. Ska dö. “Kill your darlings” är ett klassiskt begrepp inom filmvärlden. Att killa sina darlingar är inte alltid det lättaste. Det är så lätt att man fastnar för en fantastisk bild eller för ett ögonblick under inspelningen som man äääälskar, och sen hänger kvar vid det. Detta är verkligen farligt för helhetsresultatet.

Och något av det allra viktigaste som beställningsfilmproducent är att ta ansvar för att kunden verkligen får den film han förväntar sig och framför allt den film han behöver. Då behöver man som filmskapare vara kritisk och rensa rensa rensa. Varje liten del av filmen måste vara där för att just den bidrar till att uppfylla kundens  mål med sin film.

Så detta var berättelsen om hur min darlingbild “blixten på Taffelberget” blev dödad till förmån för helhetsresultatet. Då blev filmen istället blixtrande bra!

 

Annette Stavenow Mansnérus, Producent på Pophunters

Varje år sker något som kallas universitetsdagarna. Gymnasieelever får chansen att besöka högskolor/universitet för att få en första bild av hur livet som student kan vara. I samband med detta ville studentrekryterarna på universitet göra något lite extra. En idé om en flashmob tog form redan långt tidigare, och studentdagarna var ett bra tillfälle att göra det till verklighet, bjuda alla besökare på något lite extra, och samtidigt göra en film av flashmoben och även ett reportage med reaktioner på detta, och tankar i stort om Uppsala som studentstad.
Vi hjälpte till att producera de här filmerna, och det var ett väldigt roligt projekt.
Veckan innan flashmoben kikade jag på en repetition för att planera foto/vinklar. Musiken började ljuda, och plötsligt dansade en brokig skara om c:a 50st söndagssega studenter i formation, väldigt synkade. Jag bara gapade.
- Hur jäkla mycket har ni övat egentligen, undrade jag.
– Det här teknologernas nollningsdans, de gör inte mycket annat än att dansa den här dansen sin första vecka i staden.
– Så lämpligt, svarade jag

Här ser ni resultatet från det skarpa läget:
Det hela blev väldigt uppskattat av åskådarna på plats. Nu återstår att se hur långt filmen sprider sig.

 

 

Reportaget med intervjuer, där gymnasieelever, studenter och anställda vid universitetet kommer till tals, blev såhär:

Med detta önskar jag en trevlig helg!

/ Johann

 

 

När ett företag bestämmer sig för att dom behöver rörlig bild till sin verksamhet kommer ofta genast en viss tveksamhet. Vad är det jag ska ha för film?  Vem ska jag anlita?  Vad ska det få kosta?

-Det här med film känns ju VÄLDIGT abstrakt och diffust, tänker en del. – Hur kan jag veta att det jag tror att jag köpt verkligen blir den film jag tror jag ska få? Inte gör det heller saken lättare att film ofta är ganska dyrt att köpa. Och att marknaden översållas av olika slags producenter, mer eller mindre seriösa och med olika specialité. Eller för den delen av att det idag finns möjlighet för gemene man att själv enkelt med telefonen skapa “film”. Villrådigheten hos många ovana filmbeställare är alltså stor. Som kund finns då två viktiga saker att tänka på:

- När du bestämt dig för att göra en företagsfilm, vänd dig då till en producent du har förtroende för, fått rekommenderad t. ex. Kontaktar du eller blir kontaktad av en producent “kallt”, och inte redan har förtroende för dom, undersök om du kan skapa dig det, t ex genom att se filmer dom redan gjort, prata med kunder som arbetat med dom tidigare el likn.

När du väljer producent finns det några saker att tänka på för att samarbetet och framför allt för att den färdiga filmen sen ska fungera. Det är jätteviktigt att du väljer en producent som dels har förmågan att kreativt och tekniskt skapa den film du behöver, men också att dom är ödmjuka, lyhörda och intresserade av dig som kund. Att deras verkliga genuina mål är att filmen ska göra sitt arbete för dig. Fråga gärna vid första mötet med producenten vilka mål dom har, lyssna lite hur dom tänker och ser på sin roll som producent. Känn sen efter hur det känns i magtrakten: om du har förtroende eller inte för dom. Har du inte det, välj en annan producent. Verkar det inte bra brukar det heller inte bli det.

- Men om du bestämmer dig för att du gillar produktionsbolaget, tror att dom kan skapa den film du behöver och ni därefter kommer överens om idé och pris är det en rolig tid som väntar. Så rolig att det är väldigt lockande för många kunder att vara nära nära Men sanningen är att det absolut bästa är att lämna “produktionsfred” till dom. Dom sätter igång produktionsförberedelserna med högsta tempo! Och självklart är det en rolig händelse och en ovanlig happening i dom flestas filmbeställares liv när det ska göras film, ett välkommet avbrott i deras vanliga vardag, men det ÄR ingen vidare idé att t ex hänga runt på inspelningsplatsen. För på inspelningsplatsen ska bara dom som har en faktisk uppgift där vara. Och ingen annan. Där är total koncentration och högt tempo. Och utomstående personer som står sysslolösa mitt bland fokuserade tidspressade filmarbetare med kreativt ansvar dessutom distraherar rejält och kan dessutom orsaka sociala krav som tar energi från huvudsysslan – att se till att just DIN film blir bäst. Nej som kund är det bäst att låta filmteamet vara ifred när dom jobbar, på samma sätt som du inte brukar hänga över skomakarens axel när han sular om dina dansskor.

Då får du den film som gör det du vill att den ska göra för dig.

Annette Stavenow Mansnérus, producent